Nu har jag fastnat i en sådan där hemsk bok igen.
Jag använder mig ju av storytel och lyssnar nu på denna boken så ofta jag kan. Den heter Skadad och är skriven av Cathy Glass. En kvinna som länge har varit fostermamma åt X antal barn under åren... 

"En djupt rörande berättelse om hur en fosterförälders stora tålamod och kärlek fann nyckeln till en liten flickas mörkaste och mest smärtsamma hemligheter. 

Cathy Glass hade varit fostermamma till femtio barn under loppet av tjugo år när hon välkomnade åttaåriga Jodie till sitt hem. Inget tidigare barn hade varit så trassligt som Jodie, vars våldsamma och aggressiva sätt skrämt iväg fem fosterfamiljer på fyra månader.

När Cathy tog emot Jodie visste hon inte vad som låg bakom Jodies chockerande beteende. Hon skär sig själv, slåss och gömmer sig bakom flera olika personligheter som hon har gett olika namn. Allt eftersom Cathy kommer Jodie närmre lär sig den lilla flickan att hon kan lita på Cathy och anförtro sin fruktansvärda historia till henne."

Jag har läst lite ang att bli fosterfamilj. Nu kommer ju detta aldrig att bli aktuellt i vår familj men när man läser och hör om alla hemskheter som "föräldrar" gör mot sina barn, så vill man ju inget annat än att rädda typ hela världens barn!  Jag skulle vilja se till att barn kom ifrån sina plågoandar till släktingar... se till att de fick komma till ett hem där det finns personer som faktiskt bryr sig om dem.

När man sedan läste denna nyhet på    Metro.se igår, om en pojke vars mamma dödar honom för att han ska slippa världens lidande, då blir man bara så matt... förbannad...  Det största lidandet han hade i sitt liv var väl tyvärr att han hade tilldelats helt fel mamma! Måtte pojken ha sluppit upptäcka vad hans egen mamma gjorde mot honom, att han inte hann vakna och reagera på vad som skedde. Det finns inget större svek än föräldrar som skadar sina barn. Inget barn har inte bett om att få komma till världen, se till att ta hand om dem på bästa sätt!

Jag önskar att jag inte hade varit så naiv och ovetandes när jag valde min gymnasieutbildning. DÅ var drömmen att resa och jobba som guide, så jag gick handels-prog med inriktning Turism... Nu blev det ju inget av det men jag önskar att jag hade haft mer driv och att jag hade insett att jag vill jobba med barn och ungdomar som behöver hjälp. 

Tänk om jag hade kunnat avsätta en hel eftermiddag/kväll till att strosa runt inne i K-hamn och fotat i lugn å ro... 
Kanske även ha med mig stativ för att ta en del coola bilder med lång slutartid... 

Tomten, this is one of the things I wish for     

Igårkväll la jag upp detta på ChicagoCam-sidan på facebook

 Och nu är alla slutsålda!
Ok, nu hade jag ju inte så många (7 st) men ändå. Jag trodde inte att så många skulle vara intresserade men se, många gillar min stil och tjupp sa det, så var det dags att beställa ett gäng till.

Och beröm från höger å vänster för mina bilder. Asså, jag är nog ganska duktig ändå *stolt över mig själv*

Jag och kidsen åkte tillsammans med "min sida av familjen" till Tivoli i Köpenhamn. 

Tänk att som barn få åka både tåg OCH karuseller på samma dag! Robin var såååå nöjd! Ja, det var Tobs också   
Vi kom in till K-hamn lite innan 14 typ och åkte hem 2015.  De var hur duktiga som helst, trots trängsel.
Stackars Robin såg mest bara rumpor  men han pinnade duktigt med mig och Tobs när vi gick mellan karusellerna. 
Vi åkte massa karuseller och tjänade in våra åkband utan probs. Eftersom de andra behövde åka hem runt 18tiden, och vi 3 inte hade åkt klart, så stannade vi kvar. Och sikken underbar dag det blev för mig tillsammans med mina kids. 

Fler foton av mer "fotografisk" punkt kommer imorgon   

Robin satsade nog på "den som har mest, vinner" när han hällde glasyr på sitt pepparkakshus   

Alla husen fick även lite belysning i sig