Är inte riktigt i form, därav lite frånvaro här...

Dagar som denna saknar jag Las Vegas extra-mega-mycket.

Jag längtar till 1a advent!

Eftersom vi nu mera har fusk-gran så ska granen upp fortast möjligt. Och jag vill ha an American Xmas-tree!

Hittade bilderna nedan på Pintrest idag och shit sikka granar! Alldeles underbara!
Jag är på jakt efter breda tygband efter att ha sett bilderna!!! Åh så ljuvliga, love them!

Eftersom jag är från en Elvis-familj så kunde jag inte låta bli att tycka att detta är väldigt speciellt

Satt ett tag och drömde mig bort bland hus till salu i området där jag bodde i USA.
Klickade runt och hittade ingen mindre än MICHAEL JORDAN´s hus till salu!   
Asså, ngn måste driva med mig?! Kan man verkligen få köpa hans hus?! OMG! 

Jag har rört dessa grindarna!   
Jag var livrädd för att en vakt skulle se oss på övervakningskamerorna så det var ett snabbt tafsande på grinden när min kompis samtidigt tog kort   

Idag är det 17 (!) år sedan jag kom hem från mitt jobbår i Chicago.
Barnen som jag "hade hand om" är idag vuxna och ja, de är t.o.m äldre än vad mig då jag var deras nanny.

Not a care in the world! Så var mitt liv over there.
Jag hade inga tunga arbetsuppgifter, massa fritid. Fri bil, fria resor med familjen.
När föräldrarna kom hem från sina jobb så var min arbdag över. Jag slapp tvätta, diska och städa som många av mina aupair-vänner hade på sitt schema.
En lukt, en låt, ett ljud och jag är tillbaka i huset där i förorten till Chicago   

Nu när jag själv är mamma, så kan jag tänka mig vilken ångest det måste ha varit för mina föräldrar (mest min mamma gissar jag) att släppa iväg mig till USA.
Nu är det så mkt lättare att hålla kontakten med folk "på andra sidan jorden" med mail, mobil och skype. Men "på den tiden" jag bodde där så var det snail-mail och vanlig telefon som gällde. 
Jag får kroppsligt ont av tanken på att inte kunna träffa/prata med mina barn varje dag och att då ha sitt barn 6878 km bort! Nej hemska tanke! 
Jag är evigt tacksam mot mina föräldrar för att de lät mig åka och få det bästa året i mitt liv! 
Men nog blir man lite bekymrad för all oro och ledsamhet man orsakade under samma år... 

Vår sista dag i Vegas.
Besök hos Mustangerna   

Jag älskar katastrof-filmer. 
Såg San Andreas idag och det var inte utan att det knep till lite extra i hjärtat då man såg Hoover Dam bli förstörd.
Ett ställe vi flög över på vår resa för en månad sedan... 

Iallafall, filmen är sjukt bra! Jag kan lätt se den igen!
Och jag är inte den sortens person som ser samma film flera gånger om den inte är riktigt massa jättebra!