Flera gånger om dagen slår det mig hur stor vår lille fis börjar att bli. 
Han är verkligen en egen liten personlighet, en väldigt bestämd sådan. Han kommer nog aldrig låta ngn "sätta sig på honom", han säger till på skrapen när han tycker att ngn gör fel... 
Han börjar även att rätta sin storebror nu, vilket är lite ja "sisådär" bra   
Och han förklarar väldigt utförligt om div saker som han nu vill berätta om. 

När jag tittar igenom bilderna här nedanför så blir jag lite ledsen av att jag inte kommer ihåg så mkt hans första tid... jag jobbar på det men, kan man rota fram positiva minnen från den tiden? Trots att det gått så lång tid så är det fortfarande en svart period...

Det svindlar lite när jag inser att han snart är 4½ år! 

Julstämning i Lund