Nu har jag fastnat i en sådan där hemsk bok igen.
Jag använder mig ju av storytel och lyssnar nu på denna boken så ofta jag kan. Den heter Skadad och är skriven av Cathy Glass. En kvinna som länge har varit fostermamma åt X antal barn under åren... 

"En djupt rörande berättelse om hur en fosterförälders stora tålamod och kärlek fann nyckeln till en liten flickas mörkaste och mest smärtsamma hemligheter. 

Cathy Glass hade varit fostermamma till femtio barn under loppet av tjugo år när hon välkomnade åttaåriga Jodie till sitt hem. Inget tidigare barn hade varit så trassligt som Jodie, vars våldsamma och aggressiva sätt skrämt iväg fem fosterfamiljer på fyra månader.

När Cathy tog emot Jodie visste hon inte vad som låg bakom Jodies chockerande beteende. Hon skär sig själv, slåss och gömmer sig bakom flera olika personligheter som hon har gett olika namn. Allt eftersom Cathy kommer Jodie närmre lär sig den lilla flickan att hon kan lita på Cathy och anförtro sin fruktansvärda historia till henne."

Jag har läst lite ang att bli fosterfamilj. Nu kommer ju detta aldrig att bli aktuellt i vår familj men när man läser och hör om alla hemskheter som "föräldrar" gör mot sina barn, så vill man ju inget annat än att rädda typ hela världens barn!  Jag skulle vilja se till att barn kom ifrån sina plågoandar till släktingar... se till att de fick komma till ett hem där det finns personer som faktiskt bryr sig om dem.

När man sedan läste denna nyhet på    Metro.se igår, om en pojke vars mamma dödar honom för att han ska slippa världens lidande, då blir man bara så matt... förbannad...  Det största lidandet han hade i sitt liv var väl tyvärr att han hade tilldelats helt fel mamma! Måtte pojken ha sluppit upptäcka vad hans egen mamma gjorde mot honom, att han inte hann vakna och reagera på vad som skedde. Det finns inget större svek än föräldrar som skadar sina barn. Inget barn har inte bett om att få komma till världen, se till att ta hand om dem på bästa sätt!

Jag önskar att jag inte hade varit så naiv och ovetandes när jag valde min gymnasieutbildning. DÅ var drömmen att resa och jobba som guide, så jag gick handels-prog med inriktning Turism... Nu blev det ju inget av det men jag önskar att jag hade haft mer driv och att jag hade insett att jag vill jobba med barn och ungdomar som behöver hjälp. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det dags att lägga ner bloggen. Tyvärr... Men det finns inte tid eller energi till det längre. Träningen tar mkt av min tid på kvällarna efter att kidsen är i säng... Det finns så mkt annat som tar min energi, saker jag måste ta tag i...

Fick detta från Tobias. He cracks me up!! :-D :-D :-D ...

Facebook's minnes-funktion är rolig! :-D Nedan är från 2011, ett samtal mellan bröderna, då 5 och 1 år gamla :-) :-) :-) ...

Location: Triangelns tågstation, Malmö.