Sitter på Tobs' simskola och väntar på att hans grupp ska ha simmat klart. Lyssnar på boken jag skrev om häromdagen, Saker min son behöver veta..., och jag sitter och fnittrar för mig själv :-) Ingen höjdare bland stela svenskar haha ;-)

Avsnittet ang att leka med tågbana mitt i natten är underbart! :-D Att hans kiddo tycker det är fullt normalt att leka mitt i natten och att pappan (i boken) vill go all in med troll och jag vet inte allt :-) Men sonen protesterar vilt :-) Jag ser det framför mig. Jag känner igen hans tankar... frustration... hans önskan om att bara få gå till sängs igen...

Men nu, under tiden jag skrivit detta, så har de flesta andra gått, så nu kan jag fnittra vidare :-)

Nya rajsern hämtades igår!
Jag är nöjd!   

Min bil är blå både ute OCH inne!

Jag asgarvade rakt ut när jag såg det som händer då påskharen först kommer in i huset    
Sen att "den" också måste hålla i huvudet för att det inte ska ramla av... ja jag skrattade då också.

Ny bok att lyssna på i Storytel-appen.
Efter att ha lyssnat på den väldigt tunga men väldigt intressanta 438 dagar  

så lyssnar jag nu på Saker min son behöver veta om världen och jag sitter och asgarvar för mig själv i bilen! 

Helt klart en bok för föräldrar, alt blivande föräldrar. Annars ser man nog inte det jätteroliga med denna boken.

Iallafall... det finns saker som är så spot-on att man inte kan mer än skratta åt det, skratta åt hur man kände just i den stunden... skratta åt att man känner igen sig så sjukt mkt. Skratta åt författarens (manliga) tankar, och jag undrar direkt om Björn kände så här när vi fick Tobs.
Skratta åt att man faktiskt inte är ensam om att vara så där övernojjig som man tycker att man är. Skratta åt författarens avsnitt om bajs.

Ikea-snack... om paniken på bebisavdelningen i mataffären där det finns 100 sorters blöjor och tvättlappar att välja mellan... irritationen vid installation av barnstolar i bilen. Om allt onödigt som man faktiskt handlar på sig då man väntar barn (automatiskt tänker jag på blöjhinken!)

Från adlibris   

"Det är alltså jag som är din pappa. Du får vänja dig." 

"Till min son. Jag ber om din förlåtelse redan nu. För alla gånger jag kommer skämma ut dig. För charterresorna. Cowboyhatten. Riktiga män väger över 90 kilo -t-shirten. För att jag gör min pappa-hade-rätt-och-mamma-hade-fel-dans bland folk. För att jag köper minibuss. För att jag har shorts."

Saker min son behöver veta om världen är en pappas stapplande försök att förklara världen för en tvååring. I kapitel som "Vad du kommer att behöva veta om Ikea", "Vad du kommer att behöva veta om rörelseaktiverade toalettlampor" och "Vad du kommer att behöva veta om varför Felicias mamma är sur på mig" blottlägger Fredrik Backman med stor komisk träffsäkerhet 2000-talets småbarnsföräldrars alla ängsligheter och tillkortakommanden. Men mellan igenkännande gapskratt och skarpa samtidsreflektioner finns också kapitel som "Vad du kommer att behöva veta om manlighet" och "Vad du kommer att behöva vet om när jag håller dig lite för hårt i handen". Med uppriktiga rädslor och villkorslösa kärleksförklaringar som går rakt in i bröstet hos läsaren. Vare sig man är förälder eller inte.

Jag vill! Fy fasiken i lådan vad jag vill vara där!

Hittade denna bilden i min mobil...

den är några år gammal och redan som liten så gillade RobbieRob att ha lappar på pannan. Och ikke att man fick ta bort den!

Bilden nedan är från april i år...  som sagt... lapp i pannan   

Hmm det är nästan så att man måste åka till Netto på lunchen ju! 
AKOkolor liksom. Nostalgi! Gott! Vill haaaaaaaa!

GAH vad jag saknar USAtiden. Mina föräldrar kommer säkert att sucka när de läser detta...  

Häromnatten drömde jag att jag äntligen fick chans att visa mitt Chicago för mina föräldrar och min syster... (av ngn anledning var det bara de som var med i drömmen...) 
Jag kom så långt i drömmen som att jag och Jessie var högst upp i Sears Tower    och tittade ut över ett dimmigt Chicago, over the rooftops. 
Jag önskar att jag hade fått ta min familj till Chicago, och visa dem allt det som jag berättade om för dem då jag bodde där. Sånt som de var tvugna att lyssna på och kanske bli uttröttade eftersom de egentligen inte hade en aning om vad jag babblade om... men det förblir väl bara en önskan... 

Hittade denna bild i mitt Instagram-flöde och hjärtat stannade till en sekund. Fina, fina Chicago