Ungefär som på bilden kändes det igår när vi hade min familj på middag. 

Våra kids var helt utflippade. Eller ja, de satt fint när vi åt (men "låt maten tysta mun" funkar inte på dessa två pladderhönor!) men sen hände nånting... inget lugn för oss som satt kvar och åt, inte.
Jag fick vara elaka mamman några gånger men de hade nog uppgraderat sitt "mamma-filter" i öronen för jag verkade inte komma igenom.

Vid nattningen insåg de att de nog hade varit lite bråkiga (RobbieRob´s ordval) och då var det kramar och Förlåt hit å dit. 
Stackars lilla Nellie, som också var hos oss igår,  höll sig stundtals på säkert avstånd från skrik-pellarna Tobs och Robs