Vissa dagar vill jag bara lägga mig ner på golvet och banka och skrika... lite som ett barn i en leksaksaffär då det inte får just den där leksaken...

Imorse var en sådan dag och nu är jag helt slut... nu skiter jag i vilket, nu låter jag bara dagen gå...

Men jag blir så trött på att vara den som ser till att barnens kläder läggs fram på kvällen innan... vara den som ser till att gympaväska/simväska packas... som ser till att deras badbyxor har hunnit igenom tvätthögen tills nästa simlektion... som ser till att deras öron rensas och naglarna klipps... den som ser till att kidsen har mat på sin tallrik och ibland delar den (till RobbieRob) innan jag sätter mig ner och lägger upp mat till mig själv... att det finns extrakläder på dagis... att byxorna inte är för korta till barnen och att deras tröjor inte sitter för tight eller att deras skor inte klämmer... handlar presenter då de ska på kalas... bokar tandläkare/doktorbesök... den som får ta de ledsna Robin-ögonen vid lämning på dagis (som tur är så är inte alla morrnar ledsna)... den som går och småplockar varje kväll med saker som kidsen har lämnat framme (även om man bad dem "femti-tolv" gånger att plocka undan)... 

Som ser till att de där kvarglömda stövlarna, som B och Tobs skulle tagit med sig då de körde till fritids/skolan imorse, faktiskt kommer till fritids/skolan trots att jag borde köra mot jobb istället...

Och nej, jag vill inte kasta B under bussen med detta inlägg. Just idag står allt mig upp i halsen bara... det lägger sig... 

Han är den som sköter storstädningen av huset och den som låter mig ha mina sovmorrnar    Han är den som oftast klipper gräset... han är den som erbjuder sig att laga mat... det är han som serverar frukost till kidsen de flesta morrnar innan dagis/skola...

Det är inte hans "fel" att barnen går rakt förbi honom och fram till mig för att be om hjälp med en sak som han lika bra kunde ha hjälpt dem med. Det är inte hans "fel" att barnen inte kan låta mig få kissa i fred. Det är inte hans "fel" att kidsen kommer till mig på nätterna och vill att jag ska hålla dem sällskap på toa eller mysa med dem en stund i deras sängar... 

I allt detta ska man jobba med sig själv... försöka hitta tiden till att röra på sig så att man kan gå ner i vikt och faktiskt tycka om sig själv... hitta tiden att få syssla med sitt intresse, fotografering, på andra sätt än en stressig lunch eller när barnen är med och tycker att det är sååå trist att jag ska fota träd, broar och solnedgångar för 511:e gången...

Jag vet att alla andra fixar det utan att klaga och att alla andra har fixat detta seden "hedenhös tid" men just nu orkar inte jag! Ibland vill jag bara låta bli att göra "allt det där" och se hur dagen flyter på...

 

Mamma

3 november 2014 20:43

Oj vad jag känner igen detta. Kommer ihåg alla gånger jag sa, "gå till pappa" när det blev för mycket, men det är nästan alltid mamma som är bäst i den åldern , även sedan. Man behöver inte ha dåligt samvete, man kan inte alltid orka 100%. Man är ingen robot. Vi kvinnor kan/måste ha många bollar i luften samtidigt, vi glömmer tyvärr att tänka på oss själv. Samtidigt vet du att hur trött och sliten du än är, så finns det inte något bättre betyg att få än när ens barn lägger armarna runt ens hals och vill gosa ❤

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det dags att lägga ner bloggen. Tyvärr... Men det finns inte tid eller energi till det längre. Träningen tar mkt av min tid på kvällarna efter att kidsen är i säng... Det finns så mkt annat som tar min energi, saker jag måste ta tag i...

Fick detta från Tobias. He cracks me up!! :-D :-D :-D ...

Facebook's minnes-funktion är rolig! :-D Nedan är från 2011, ett samtal mellan bröderna, då 5 och 1 år gamla :-) :-) :-) ...

Location: Triangelns tågstation, Malmö.