I julklapp fick jag bl.a Magdalena Graaf´s bok "Mitt perfekta liv".
Efter att ha läst hennes bok "Det ska bli ett sant nöje att döda dig" har jag helt ändrat uppfattningen om denna person. Från bimbo till stark tjej! Det tog mig 2 dagar, sen var den genombetad. Så "befriande" att läsa ärliga tankar och känslor från en kändis.
De ÄR minsann precis som vi "vanliga"    De stör sig också på att saker å ting inte plockas undan... de har också skit med pengar ibland... de tycker också att de är mindre snygga då de tittar i spegeln. 

Första meningen på baksidan av boken kändes bara SÅ rätt. Det är den frågan som man ställer sig ibland men inte vågar säga till någon annan. Man "får" inte tycka att det ibland är tråkigt att leka med sina barn. Då döms man ut direkt! Man ska vara den perfekta mamman som alltid har ett leende på läpparna, som älskar att laga mat till sina kids, som tar varje diskussion med lugn i rösten, som låter tvätthögen vara för att leka med Beyblade och bilar dagarna i ända... Man får inte se det som en lättnad att barnen nu äntligen börjar leka tillsammans så att man får en stund över att göra allt annat eller bara sitta i soffan i 5 minuter.

Men som hon skriver, att mörkertalet som faktiskt tycker att det kan vara tråkigt att leka med sina barn är störrre än vad man tror. Folk ger sken av att allt är guld och gröna skogar, regnbågar och enhörningar men innanför husets väggar är det nog minsann annat.

Ibland satte hon ord på oron som man själv går omkring med. Som säkert ALLA mammor har... 
Oron inför skolan... kompisar... intressen, flickor, uppförande m.m m.m

Jag är ibland hård på mig själv då det gäller mammaskapet. Och ja, det är som hon säger. Att vara mamma är att misslyckas ibland. Man vill så väl men det kan bli så fel.
Ibland avslutar jag dagen med en extra kram och ordet "förlåt". Och ibland avslutar Tobias "jobbiga dagar" likadant... DET är väl iallafall ett tecken på att jag (vi ) har lyckats?

Vad allt egentligen handlar om är att ja, föräldraskapet är jobbigt, skitjobbigt... men vad som än händer så älskar man sina kids över allt annat. 
Det är väl därför som jag varje kväll smyger in till kidsen, ligger där en stund bredvid dem då de sover och "tar in lugnet" de ger... det är därför jag ligger där med mitt fåniga leende då jag tittar på dem. Hur jobbigt och trist dagen än har varit... 

 

Svärmor

28 januari 2014 12:43

Föräldrar är ju också människor eller hur? ;-) Och du kan räkna med att det inte spelar någon roll hur vuxna dina barn än är - som förälder har man alltid rätten att oroa sig.....även om det egentligen inte behövs! Och kom ihåg att det är tillåtet att vara "tråkig" ibland för då blir man desto mer uppskattad när man är "rolig"! ;-)

 

Mamma/Mormor

28 januari 2014 17:33

Hade alla barn haft en sådan ansvarsfull mamma, så skulle de vara lyckliga. Håller med Eva, även om ens barn har bildat familj och själv har blivit föräldrar, så tänker man på sina nu vuxna barn och önskar dom allt gott i livet. Det finns inga super-människor. Bara det att finnas till när barnen vill smyga upp i famnen, få prata av sig eller ge en kram, det är något som värmer en förälder vilken ålder barnen än är i.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det dags att lägga ner bloggen. Tyvärr... Men det finns inte tid eller energi till det längre. Träningen tar mkt av min tid på kvällarna efter att kidsen är i säng... Det finns så mkt annat som tar min energi, saker jag måste ta tag i...

Fick detta från Tobias. He cracks me up!! :-D :-D :-D ...

Facebook's minnes-funktion är rolig! :-D Nedan är från 2011, ett samtal mellan bröderna, då 5 och 1 år gamla :-) :-) :-) ...

Location: Triangelns tågstation, Malmö.