Hur stundtals knäckande det än är med Robin´s alla frågor; Varför? Var? Vem? Vad heter den pojken? Vem bor i det huset? och Tobias´ små utbrott, så är jag ändå ganska nöjd med mina 2 pågar.  
Hittade dessa foton häromdagen...   

Robin´s första år är som ett enda töcken för min del, och det tar hårt att inse det.

Så här i efterhand är jag väldigt tacksam över att jag faktiskt har fotat så mkt så att jag liksom kan få en
Aha-upplevelse av vad som skedde. Jag trodde inte att jag hade varit så pass aktiv med kameran, men jag var på ngt sätt ändå med och det finns många fina foton på den lille.

Och Tobs...

Man hör ibland om typ hund- och kattägare som skulle vilja behålla sina djur i vapl- och kattungestadiet för evigt eftersom de är extra söta och charmiga då. Ungefär så kände jag också när jag såg dessa fotona.