Hur stundtals knäckande det än är med Robin´s alla frågor; Varför? Var? Vem? Vad heter den pojken? Vem bor i det huset? och Tobias´ små utbrott, så är jag ändå ganska nöjd med mina 2 pågar.  
Hittade dessa foton häromdagen...   

Robin´s första år är som ett enda töcken för min del, och det tar hårt att inse det.

Så här i efterhand är jag väldigt tacksam över att jag faktiskt har fotat så mkt så att jag liksom kan få en
Aha-upplevelse av vad som skedde. Jag trodde inte att jag hade varit så pass aktiv med kameran, men jag var på ngt sätt ändå med och det finns många fina foton på den lille.

Och Tobs...

Man hör ibland om typ hund- och kattägare som skulle vilja behålla sina djur i vapl- och kattungestadiet för evigt eftersom de är extra söta och charmiga då. Ungefär så kände jag också när jag såg dessa fotona.

 

Mamma/mormor

20 april 2014 09:00

Håller med dig. Man skulle vilja bromsa upp tiden lite! Tiden går så fort, "plötsligt" så är de sambos, gifter sig och har sedan små knattar som kallar en mormor/ farmor, men det är ju också en härlig tid. MEN varför skall det gå så FORT :-(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det dags att lägga ner bloggen. Tyvärr... Men det finns inte tid eller energi till det längre. Träningen tar mkt av min tid på kvällarna efter att kidsen är i säng... Det finns så mkt annat som tar min energi, saker jag måste ta tag i...

Fick detta från Tobias. He cracks me up!! :-D :-D :-D ...

Facebook's minnes-funktion är rolig! :-D Nedan är från 2011, ett samtal mellan bröderna, då 5 och 1 år gamla :-) :-) :-) ...

Location: Triangelns tågstation, Malmö.