Det tog en vecka men nu är jag beroende. Ut å gå, ut å gå. Massa ut å gå   
Både på lunchen (jobb) och sen på kvällen efter kids-nattning    

Du ska få igen, Björn!
Jag ska skrämma dig inatt, skrika dig i örat så att DU nästan kissar ner dig!

ChicagoCam´s foton på Facebook

Jupps, min fotosida på Facebook är nu "sjösatt". Jag hoppas kunna nå ut till folk med denna sida så att jag får lite mer "kött på benen" och kanske även kan dra igång lite hobbyverksamhet gällande fotografering på mer allvarlig nivå.

Det största uppdraget jag hade kunnat få är att få fota ett bröllop! 

Jag har gjort Facebook-sidan offentligt vilket jag tror även innebär att man inte behöver vara medlem på sidan för att kunna "accessa" den.

Och så var man där igen... USAlängtan.
Just nu beror det nog väldigt mkt på att jag saknar sommaren där. Ibland kan känslan av USA infinna sig för ett kort ögonblick pga en doft... ett ljud... en låt... det bara flashar förbi och så är man tillbaka där för en kort stund.

Idag har jag läst lite bloggar skrivna av USAsvenskar, tjejer som är aupairer eller studenter eller som rent av blivit kvar där. Det är ju inte utan att man får det där lilla hugget av avundsjuka i kroppen... det var verkligen the time of my life, det året jag var där. Hur ska man tacka sina föräldrar för att de lät mig få denna chans att åka dit? Hur ska man "gå vidare" och inte stundtals längta ihjäl sig dit? Hur ska man få sin längtan att framstå som lycklig längtan och inte som att jag inte är nöjd med livet jag har här?

Juni... den 24e... sommar?

Så här lät det sena kvällen mellan söndag och måndag. 
Det ösregnande ngt kopiöst och gatan flöt fram... tyvärr syns det inget på filmen men man höööör regnet.
Jag har nog aldrig sett ett sådant här regn. Det var som att stå under en vattenslang!

Robin: -Vad blir det för mat?
Björn: - Stekta grisfötter!
Robin: - Åh, inte grisfötter! precis som att han någonsin har ätit det! Precis som att vi skulle servera det!