Och så var man där igen... USAlängtan.
Just nu beror det nog väldigt mkt på att jag saknar sommaren där. Ibland kan känslan av USA infinna sig för ett kort ögonblick pga en doft... ett ljud... en låt... det bara flashar förbi och så är man tillbaka där för en kort stund.

Idag har jag läst lite bloggar skrivna av USAsvenskar, tjejer som är aupairer eller studenter eller som rent av blivit kvar där. Det är ju inte utan att man får det där lilla hugget av avundsjuka i kroppen... det var verkligen the time of my life, det året jag var där. Hur ska man tacka sina föräldrar för att de lät mig få denna chans att åka dit? Hur ska man "gå vidare" och inte stundtals längta ihjäl sig dit? Hur ska man få sin längtan att framstå som lycklig längtan och inte som att jag inte är nöjd med livet jag har här?

 

Mamma

25 juni 2014 23:00

Förstår dig! Jag drömde alltid när jag var i 14 - 15-års åldern att få åka till USA. Var både ledsen och glad den dagen du fick möjligheten! Min dröm blev ju av 2010 i tre hela veckor.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det dags att lägga ner bloggen. Tyvärr... Men det finns inte tid eller energi till det längre. Träningen tar mkt av min tid på kvällarna efter att kidsen är i säng... Det finns så mkt annat som tar min energi, saker jag måste ta tag i...

Fick detta från Tobias. He cracks me up!! :-D :-D :-D ...

Facebook's minnes-funktion är rolig! :-D Nedan är från 2011, ett samtal mellan bröderna, då 5 och 1 år gamla :-) :-) :-) ...

Location: Triangelns tågstation, Malmö.