Surfade runt lite bland blogglänkar och hamnade på en doulas blogg. 
En massa intressanta saker att läsa men det som jag fastnade för var detta: 

”Sen avnavling innebär att man inte klampar navelsträngen förrän den har slutat att pulsera. Detta tar normalt ca 3-5 minuter, men kan ibland t.o.m ta en halvtimme eller mer. Så länge navelsträngen pulserar fortsätter den att försörja barnet med syre och näring precis som den gjort under hela graviditeten. Medan det resterande blodet i moderkakan pulserar över till barnet, gör sig barnets lungor redo att överta andningen. Det finns ingen anledning att navla av förrän moderkakan kommit ut, och det är inte ens bråttom då. Man behöver alltså inte hålla koll på när det slutat pulsera, utan mor och barn bör istället få bonda ostört åtminstone under den första timmen.

Vid tidig avnavling blir ca 30-50% av barnets totala blodvolym kvar i moderkakan, vilket innebär att barnet utsätts för en mycket kraftig blodförlust (vuxna blodgivare får inte lämna mer än 10% åt gången, högst 4 ggr per år) samtidigt som det går miste om syreförsörjningen från navelsträngen medan lungorna gör sig redo för att ta över andningen. Barnet går även miste om de viktiga stamcellerna i moderkaksblodet som ska skydda mot sjukdomar under livet (kanske t.o.m reparera vissa skador), bl.a cancerbekämpande t-celler och dopaminproducerande celler. Dopaminproducerande celler är något som bl.a personer med ADHD saknar. Så, här har vi kanske en förklaring till att ADHD, autism m.m ökar lavinartat nu då avnavlingen sker tidigare än någonsin, eftersom navelsträngsblod blivit så väldigt intressant inom stamcellsforskningen.

Tidig avnavling ökar även risken för kvarhållen placenta och postpartum blödning”

Om jag hade vetat detta vid mina två förlossningar, så hade jag verkligen efterfrågat "sen avnavling".   

2011 var vi ute i Öresund på en liten båttripp till Lillgrunds vindkraftpark.
I juni är det dags igen, och denna gången ska även Robin få hänga med