En väldigt fundersam liten kille... i bilen på väg ner till sin Farmor och Farfar för övernattning.

Ännu en kulturell (?) utflykt på vår semester;    Sagostigen 

Det första vi möts av är detta! Och jag kan säga att mina förhoppningar ang denna Sagostig föll ganska rejält... 
Kunde de inte ha huggt ner o/gräset så att man såg, det som skulle vara Törnrosa´s slott, ordentligt?!

Framme vid första sagohuset... Här inne höll Rödluvan till...

Även denna dagen var det sjukt varmt och att gå inne i en skog var väl egentligen inte det mest optimala. Men, det var mysigt ändå. 

Detta är då ännu ett slott... ja, där bakom gräset... 

Stackarn som bor i detta slott, måste ju hugga sig fram till sin port!

Askungen... en av de sötaste/finaste dockorna i de olika sagohusen. 

Men jag kunde inte låta bli att garva då jag såg Askungen´s heliga gudmor! En stackars docka. upphängd i ett hörn och med en smyckad mössa nertryckt på skallen!

Halvvägs igenom "stigen" fanns det ett lekområde med bilar, gungor, studsmattor, "kase-bana" och även ponnyridning. Ungarna ville så klart rida men jag sa NOPE! I den värmen ska de stackars hästarna inte behöva kånka runt på mina ungar! 

Hans och Greta´s pepparkakshus blev dock fullt godkänt av mig!   

Björn och Robin tjuvkikade i Tomten´s brevlåda!   

Den sista biten började åskan mullra på avstånd så vi stegade med bestämda steg mot bilen.

Även om jag personligen blev lite besviken på Sagostigen, så gillade våra barn det och jag kan väl därmed rekommendera det till er andra med kids   
Men en uppdatering av figurer OCH ganska mkt gräs-röjning behövs onekligen.

Historian upprepar sig   
Även i år vaknade Robin innan oss. Sååå jag fick snällt be honom att lägga sig igen så att vi kunde komma och sjunga för honom. 
Han kastade sig ner i sängen, låg blickstilla när vi kom in och tittade inte på oss förrän jag sa att han faktiskt fick röra på sig nu  

Han fick själv, framåt kvällen, välja vart vi skulle äta hans födelsedagsmiddag och han väljer, av aaaalla ställen, McDonalds. Suck... men ja, vad gör man inte för ett födelsedagsbarn?   

Vi var kulturella på vår semester!
Ett besök i Sala Silvergruva stod på schemat.

Det var sjuuukt varmt den dagen vi var där och jag såg fram emot att komma ner i den kalla gruvan. Eftersom de informerade om att man borde ha "lite varmare kläder på sig", så trodde jag att det skulle vara kallt. Men äsch, visst var det svalkande men inte tillräckligt för en som absolut inte klarade av den extrema värmen som var ovanför jordytan. Jag var nog inte långt ifrån att ha solsting den dagen. Mådde riktigt kisskasst efter besöket men om man bortser från det, så var Sala Silvergruva ganska så spännande. Och scary när man fick höra hur folket som jobbade i gruvorna slet och tog sig upp å ner i gruvschakten.

För att vi inte skulle slå våra huvuden i de låga delarna i gruvan, så utrustades vi alla med hjälmar i olika modeller.

Första gruvschaktet som vi fick se. 

Guiden berättade hur djupt det var men det kommer jag inte ihåg nu... jag tror att jag glömde alla info-siffror ngnstans på väg upp igen... för alla trapporna... 26meter trappsteg.

Efter guidningen fick kidsen gå skattjakt... i värmen... 
Vi hade klätt dem i långbyxor (än en gång eftersom info ang "kalla grottor" hade nått oss) så jag var inte den enda som mot slutet var svettig.

Någon hade satt skorna... 

Priset i skattjakten var 3 små stenar i olika material. Riktigt fina stenar!
Sedan fick kidsen även handla lite stenar i souvenirbutiken... 

Jag kan verkligen rekommendera    Sala Silvergruva, men åk inte dit en dag då det är 30grader    

När vi kom till vårt hotell i Västerås, så insåg vi att det fanns endast en dubbelsäng. 
Så barnen fick skifta om att sova i sängkläders-lådan.

Näää då, det fanns en bäddsoffa som kidsen sov i. Första gången de har delat säng och det gick mkt väl över förväntan. Ibland låg de på vars en sida av soffan, ibland låg de ansikte mot ansikte med armen om varann... 
Ibland tog Tobs så stor plats att han faktiskt puttade av Robin från soffan. Men ja, det skedde endast en gång   

En tiiiidig morgon (efter att ha tittat till kidsen) så jag tittade ut och insåg jag att det fanns KÄNDISAR på hotellet! Jag tog en bild och skickade till mina föräldrar. Jag såg framför mig hur avundsjuk pappa blev   

Jag blev ju t.o.m fotad tillsammans med dem!   

Bilder från tidigare i sommar...

Hur gick detta till? 
Saaaamma tanke varje gång ngn av kidsen fyller år. Och nu är det lilleman RobbieRob som om några timmar blir 4 år! 

På bilden nedan: Robin, några timmar "gammal"...

När denna bilden togs, satt jag ensam på pat.hotellet och käkade frukost. Vi hade nästan precis kommit dit och jag tror att det enda jag fick i mig var typ lite mjölk...
Robin föddes 1,47 på natten men eftersom han var lite nerkyld och jag hade feber, så fick vi stanna kvar på BBrummet tills de ville släppa iväg oss båda. Så, det blev runt 8 som vi fick rulla mot pat.hotellet

B såg till att vi kom in på vårt rum och sedan rattade han hem för att hämta en stolt storebror.

Robin 1 år

Robin 2 år

Robin 3 år

och nu... bara några timmar från att bli 4 år! 

Denna bilden togs bara några dagar innan Robin kom till oss. 
När jag tänker tillbaka på denna tiden så kan jag inte förstå att jag tyckte att Tobias var "stor" som 4åring. När man jämför med Robin så känns den åldern fortfarande väldigt "liten"...
och jag minns att jag, natten innan värkarna satte igång, grät tyst bredvid en sovandes Tobias och tänkte "vad har jag gjort mot Tobias? Är han för liten för att bli storebror trots allt? Kommer jag att klara av att vara mamma till 2 barn?!" 

För att avsluta detta inlägget med lite gladare ton, spana in filmen på Robin då han firar sin första födelsedag på Malmö Folkets Park med att åka karusell 

Första veckan på semestern är "avklarad". Hmm... det känns fel att använda sig av ordet avklarad... precis som att det är ngt hemskt man har lyckats att ta sig igenom... Så är det verkligen inte! I år är jag i ett väldigt behov av semester! Jag vet inte riktigt varför... men igårkväll fick jag känslan av att "kidsen måste i säng nu så att jag får lite kväll innan jag ska upp imorgon igen"... Alltså, stress stress stress inombords. Och tanken "jag har bara 2 veckor kvar nu" snurrar fram ganska ofta i hjärnhalvorna... skit... 

I måndags åkte vi mot Västerås. En roadtrip med familjen där Parken Zoo i Eskilstuna var det stora stoppet för oss, allt på önskan från Tobias.

På vägen upp stannade vi till vid Hjälmaren...

... och även ett förvirrat stopp vid Stora Sundby slott...